Den banala godheten och terrordådet i Stockholm

Det här är inte rätt situation att vända andra kinden till.

Av Ann Heberlein, författare och lektor i etik vid Lunds Universitet

Den sjunde april 2017 drabbades Stockholm av ett terrordåd. Med hjälp av en stulen lastbil mejade terroristen ner människor som var ute och shoppade, på väg hem från arbetet eller skolan. Fyra personer dog på Drottninggatan. Ett av dödsoffren var en elvaårig flicka på väg för att möta sin mamma i tunnelbanan. Flera skadade fördes till sjukhus. Den skyldige visade sig vara en 39-årig man från Uzbekistan som levt som illegal invandrare i Sverige sedan han fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i december.

Det tog inte många timmar innan tidningarna fylldes av texter som uppmanade oss att inte vara rädda. Att inte hemfalla åt hat. Som varnade för polarisering och främlingsfientlighet. Många ansåg sig veta vad terroristerna ville: ”Terroristen vill att jag ska se med misstänksamhet på den utländske spärrvakt som jag bad att fylla på mitt SL-kort. Terroristen vill att jag ska se med misstänksamhet på den grupp romska kvinnor jag mötte, som inte längre kunde tigga i centrala Stockholm eftersom stan var avstängd. Terroristerna vill att jag ska se med misstänksamhet på den muslimska kvinna som jag såg försöka trösta en ung tjej som var alldeles förtvivlad”, skriver Lars Ströman på Nerikes Allehandas ledarsida. Strömans slutsats är att vi därför ska göra tvärtom – så att inte terroristerna får rätt. Jag är mycket tveksam till att terroristerna har någon som helst uppfattning om hur vi ser på romska kvinnor och utländska spärrvakter. Strömans resonemang har inte ett dyft med terrordådet att göra, utan syftar, i vanlig ordning, till att förebygga rasism och islamofobi.

Lyst til å lese mer?

Logg inn Bli medlem


Les mer: Perspektiv, Politikk, Politikk, Sverige
När tryggheten är hotad ser vi dess förutsättning

Sverige har varit förskonat så länge. Kanske är vi fredsskadade.

Close